Porträtt av Picasso, Juan Gris 1912

Kubism är en konstriktning vars första skede inföll åren 1907-14.

De första konstnärerna som kan betecknas som kubister var Braque och Picasso, som i opposition mot impressionisternas ljusskildringar och expressionisternas subjektiva uttryckssätt, försökte uppnå en mer objektiv bild av verkligheten.

Utmärkande för det kubistiska måleriet blev en strängt formell uppbyggnad av målningarna och ett avsteg från centralperspektivet som varit helt dominerande inom måleriet fram till dess. Kubisterna ersatte centralperspektivet med flera blickpunkter, ett s.k. pluralistiskt perspektiv.

Senare övergick Braques och Picassos till fasettkubism där inflytandet från Cézanne är stort. Fasettkubismen övergick sedan till den analytiska kubismen 1910-12 där den avbildade verkligheten, ofta stilleben eller porträtt, framställs med små fragment i en mycket begränsad färgskala och ofta med ett nätverk av linjer över ytan som en sammanhållande struktur. Den analytiska fasen följdes 1912 av den syntetiska kubismen, där Braque och Picasso åter började arbeta med större bilddelar. Braques och Picasso började också att arbeta med collage.

De olika konstriktningar som växte fram ur kubismen kallas ibland för postkubism.