Några varv till i rondellen – 10 års jubileum

Några varv till i rondellen - 10 års jubileum - Konstlistan

Jag publicerar inte någon bild på rondellhundarna. Jag gör inte heller som DN och de flesta andra, nämligen att publicera en bild på Lars Vilks. Istället väljer jag en trevlig bild på en anonym vovve, en garanterad gatukorsning. Det är säkrast så.

Lars Vilks jyckar firar tio-års jubileum 2017.

(Uppdaterad 2021-10-04)

Lars Vilks, f. 1946 i Helsingborg, död 3 oktober 2021 i en bilolycka utanför Markaryd, var en svensk konstnär, konstvetare, författare och debattör.

Lars Vilks var självlärd som konstnär men akademiskt utbildad som konstteoretiker med en filosofie doktorsexamen i konstvetenskap vid Lunds universitet 1987. Han var därefter tillförordnad professor i konstteori vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han undervisade på Oslos Konstakademi från 1988 till 1997 och var sedan professor i konstteori på Bergens Konstakademi fram till 2003.

Läs mer om Lars Vilks på Wikipedia


Cirkulationsplats

Det är egentligen inte hela cirkulationsplatsen som är en rondell, vilket man ofta säger, utan det är bara navet som är rondellen.
Rondeller brukar framkalla behov hos kommunala planerare, eller kanske gubbarna på vägverket, att fixa till något i mitten som t.ex. en utrangerad fyr, en samling stenbumlingar, konstverk av skiftande kvalitet eller en skulptur som är aktuell för orten. Där jag bor brukar ungdomar i epa-traktorer köra rakt över gräsmattan i rondellen, vilket skapar intressanta grafiska mönster.

Så här såg Lars Vilks blogg ut när den blev hackad den 12 maj 2010.

Lars Vilks hemsida hackad

Rondellhundar – en bakgrund

Wikipedia har en artikel om rondellhundar och främst då om hur de första vovvarna dök upp i svenska rondeller. Läs också om samtidskonst och konstteori på konstlistan.

 Lars Vilks (1946-2021)

Jyllandspostens publiceringar av Muhammedteckningar

En riktigt bra genomgång av Lars Vilks konstprojekt!

En riktigt bra genomgång av Lars Vilks konstprojekt finns i boken ”Ljusets fiender”, kapitlet ”Två tankar i huvudet?”, av Johan Lundberg (ISBN: 9789187709074)


Vad skrevs det för tio år sedan? Några exempel på riktiga bottennapp med temat ”Vi var väl naiva”.

”I fallet Vilks föreligger inte ens något hot. Snarare vittnar det om en grovt fördomsfull inställning mot muslimer att utgå från att odefinerade extremister kommer att ta till våld så snart någon avbildar Profeten.”

Håkan Holmberg, politisk chefredaktör, Upsala Nya Tidning, 2007-08-15


”Men de som inte törs visa bilderna gör inte främst Vilks en otjänst. Otjänsten är att ta för givet att bråk skulle uppstå. Det handlar inte ens om hänsyn utan om ett frammanande av den skäggige, beväpnade. Fundamentalisten.”
Ulrika Stahre, Aftonbladet 2007-08-15


Islamologen Jan Hjärpe uttalar sig i Svenska Dagbladet ”jag har svårt att tro att det blir någon större sak av det här.”

Svd 2007-08-15


”Profeten” i Barometern, Per Dahl:

”Gerlesborgsskolans snara villighet att censurera den egna verksamheten. Inte inför hot. Men inför tanken att hot skulle kunna komma. Kanske. Eventuellt. Någon gång.”

Per Dahl, Barometern, 2007-08-15


Bohusläningens expert:

”De ”hotbilder” som målats upp av ett ängsligt kultur-Sverige är sålunda inget annat än billig hötorgskonst.”

Andreas T Olsson, Bohusläningen 2007-08-22


”Gerlesborgsskolan i Bohuslän har bestämt sig för att inte visa konstnären Lars Vilks karikatyrteckningar av profeten Muhammed som rondellhund.

Det är både synd och skam.

Synd, för att rejäl presentation av bilderna hade möjliggjort en ordentlig, kritisk värdering av dem. En mer nyanserad diskussion.

Visst, Vilks är postmodernist och omvärldens reaktioner är viktigare än bilderna själva. Hittills har de bestått i att en hembygdsgård och en förberedande konstskola fått kalla fötter inför en imaginär hotbild. En nervositet som kanske inte är så himla överraskande, på den nivån.”

Mårten Arndtzén, Expressen, Publicerat 15 augusti 2007


Det var begripligt, om än en smula oroväckande, att den lilla konstföreningen i Tällerud inte ville ställa ut konstnären Lars Vilks teckning ”Muhammed som rondellhund”. Det är värre att Gerlesborgsskolan i Bohuslän inte vågar göra det.

Ledningen anger omsorg om skolans och elevernas säkerhet som anledning att refusera Vilks till den sedvanliga utställningen med konstskolans lärare, där Vilks är en. Att en konstinstitution anser att den behöver bekymra sig mer för liv och lem än för kvalitet är en skam för ett öppet samhälle”

Per Gudmundson, ledarskribent Svenska Dagbladet, 2007-08-15


Det här är lite senare, men eftersom det är en text av den dåvarande ordföranden för Publicistklubben Ulrika Knutson, förtjänar det att uppmärksammas:

”Men enligt islamologen Jan Hjärpe har det skett stora förskjutningar inom det islamistiska lägret på senare år. Medan stödtrupper till al-Quaida och andra extremister tidigare kunde få symboliskt stöd av mer moderata islamister, har situationen ändrats kraftigt. Allt fler islamister tar avstånd från terror som politiskt redskap. Enligt Jan Hjärpe är terroristerna på Irland helt isolerade. Så här sa Jan Hjärpe i tisdagens »Studio 1« i P1:
»Det finns ingen muslim i hela världen som nu stöder ett attentat mot Lars Vilks.«
Det planerade dådet är alltså en isolerad idé av marginaliserade fatalister i nådens år 2010. De handlar inte på uppdrag av någon annan än sig själva.”
Ulrika Knutson, Publicistklubbens ordförande, Fokus 2010-03-10


Vad skrevs det för tio år sedan? Tänkvärt och klokt!

”Nej!: ”Muhammed som rondellhund” är inte främst en karikatyr av Muhammed eller ”islam” – utan av konstvärlden. Och den träffade av allt att döma mitt i prick. Bara att gratulera.”
Missförstådd rondellhund, Dan Jönsson, DN 2007-08-22.

”Men det verkligt tragiska i denna historia är att uppleva hur det publistiska Sverige återigen gör bort sig. Läsare som undrar vad bråket kring Vilks teckningar handlar om får snällt söka upp bilderna på nätet.

Många har tagit till brösttoner om Vilks illustrationer, men tidningarna själva vill inte publicera bilderna. Efter Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna har rädslan spridit sig som kvicksilver. Ju större tidning desto räddare verkar redaktörerna vara.

I gårdagens DN skriver till exempel Karin Rebas att ”det vore välgörande om en eller flera institutioner högre upp i hierarkin tog på sig att visa Vilks teckningar – inte minst för att en öppen presentation skulle kunna inbjuda till en mer nyanserad debatt om konstverkets syfte och värde”.

Ännu mer välgörande vore det förstås om DN efter denna salva också själva ”tog på sig” denna ”öppna presentation”. Istället visar man en bild – på Lars Vilks!”

Dilsa Demirbag-Sten, Expressen 2007-08-17, nätupplagan.


”… det är tidens ett tidens tecken, resultatet av en global oro. Säkerheten har skruvats upp på flygplatser, tågstationer och varuhus över hela världen – det är inget speciellt för konstinstitutioner.

– Det är trist för konstnären eller kreatören när andra saker än det konstnärliga uttrycket vägs in i beslutet, men jag har förståelse för institutioner som har svårt att klara säkerheten för besökare, verk eller konstnär. …

– Institutioner i större städer är mer vana vid det. På mindre orter saknas det kanske både erfarenhet och resurser för att hantera sådant, säger David Neuman.”

Chef Magasin 3, David Neuman, SvD onsdag 15 augusti 2007.


Nu blir plötsligt Gudmundson rädd. Det var Gudmundson som skrev att ”Att en konstinstitution anser att den behöver bekymra sig mer för liv och lem än för konstnärlig kvalitet är en skam för ett öppet samhälle”. En månad senare skriver han:

”Jag blev faktiskt rädd. På riktigt. Och skämdes, som sagt. Jag kom att tänka på en frågeställning i SVT. Det var efter att al Qaida utlyst en belöning på 100 000 dollar för den som mördar Lars Vilks – 50 000 extra om han slaktas som ett lamm. Den självklara frågeställningen i SVT då var om detta kunde öka islamofobin i Sverige. Problemet var alltså inte att fundamentalistiska fascistiska islamister hade hotat Lars Vilks, den fria konsten och det fria ordet. Problemet var den oro som människor känner inför detta hot. En högst berättigad oro för fascismens återkomst som slentrianmässigt buntas ihop med rasistiska vanföreställningar.

Det är galet på så många plan. Problemet, om jag får uttrycka mig drastiskt, är inte i det här fallet islamofobin, utan att islamofoberna alltför ofta har rätt.

När jag satt där i publiken kände jag en jävligt berättigad rädsla för islamistisk fundamentalism. En grupp bokstavstroende män som utan att bemöda sig om att delta i dialogen stormar ner i seminariet för att hota en konstnär till livet och bespotta några befriade kvinnor, för att sedan marschera ut igen utan att ens lyssna på de efterföljande svaren. Om det inte är islamofascism finns det inget ord som passar. Ni kan kalla mig islamofob. Men jag känner en fullt rationell skräck – tyvärr. Män som Husam Medini (om han nu stavar så) är lika skräckinjagande som medeltiden.

Per Gudmundson, ledarskribent, Svenska Dagbladet, 2007-09-18


Marianne Lindberg De Geer skriver några år senare i samband med att Lars Vilks stoppas från att vara med på en utställning i Jamtli.

”Att jag stöder Vilks projekt är uppenbart och behöver inte insinueras. Att jag påstås se SION som vilken organisation som helst, får mig att förstå vilken fålla Stahre vill fösa in mig i inför sina läsare. Att göra sådana glidningar, när jag på ett seriöst sätt vill stödja en kritisk diskussion om religionerna (alla religioner) och där Vilks projekt visavi SION, är en, säger en, väg att undersöka, är infamt, fegt och populistiskt.”

”Den intellektuella nivån i den här debatten har sjunkit till en sörjig botten, där varje kritik av islam och koranen, leder till placering i en högerextrem bur.
Så det skulle inte vara möjligt att kritisera islam från vänster (bland annat för dess kvinnoförtryck)?
Och hur var det nu igen med Marx och opium för folket?
Nej, jag hade inte väntat mig detta av en vänsterredaktion som Aftonbladet Kultur: att inte kunna skilja på äpplen och päron.”
Marianne Lindberg De Geer, Äpplen är inte päron, Expressen 2012-01-09


Läs mer:


Ordlista

Yttrandefrihet

Yttrandefrihet kan ses som en del av en mer omfattande tankefrihet eller åsiktsfrihet, och hör därmed som filosofiskt begrepp samman med begreppet frihet. Yttrandefriheten handlar om förhållandet mellan staten och individen, inte om förhållandet mellan individer.

Inskränkningar som finns i de flesta länders yttrandefrihet gäller brott mot upphovsrättslagar, uppvigling, förtal, olaga hot, spioneri, olaga våldsskildring med mera. Europakonventionen anger följande skäl som är godtagbara för att begränsa yttrandefriheten: ”…hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.”

Inskränkningarna varierar starkt mellan olika länder.

Enligt svensk rätt är yttrandefriheten ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela uppgifter och framföra åsikter”.

Inskränkningar av yttrandefriheten?

”Inskränkningar av den generella yttrandefriheten kan göras i vanlig lag (grundlagsform krävs inte). Möjligheten att stifta sådana lagar är dock begränsad. En begränsning av bl.a. yttrandefriheten får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning (2 kap. 21 § andra stycket RF).” Klippt från regeringens hemsida om de mänskliga rättigheterna.

Censur

Censur är när en offentlig myndighet/makthavare genom förhandsgranskning hindrar information från att nå allmänheten. Förhandsgranskningen gäller tex brev, böcker, teaterpjäser, tidningar, telegram, radio- och tv-sändningar som helt eller delvis förbjuds att spridas.

I nationer med auktoritära regeringar praktiseras ofta censur mot obekväma åsikter.

Statens biografbyrå var en svensk myndighet vars uppgift är att förhandsgranska biograf film och besluta om filmcensur och åldersgränser. Det var världens äldsta filmcensursorgan, instiftad 1911, och upphörde först den 1 januari 2011.

Tryckfrihet

Tryckfrihet innebär rätt att i tryckt skrift framföra tankar och åsikter utan föregående censur. Yttrandefrihet och tryckfrihet är två närstående begrepp, där det senare har en snävare teknisk definition.

I juridiskt hänseende regleras i Sverige yttrandefrihet i Regeringsformen medan tryckfrihet regleras i Tryckfrihetsförordningen för tryckta medier och Yttrandefrihetsgrundlagen för övriga medier (radio, TV, film etcetera).