Surrealism var en konstriktning som eftersträvade ”ren psykisk automatism” och ”tankens diktamen i frånvaro av all förnuftskontroll, utan allt vad estetik och moral heter”.

Surrealismen ville förmedla människans undermedvetna. Drömmar, fantasier och förträngda föreställningar var viktiga för att befria människans inre jag från det samhälleliga överjagets ”tyranni”. Den surrealistiska konstens ”stora” period var omkring 1920–40

Surrealisterna arbetade också med olika nya konstnärliga metoder som t.ex. Max Ernst som arbetar med frottage, konstnären Man Ray som skapar rayogrammet och dekalkomanin (överföringsbilder) som utvecklas av den spanske konstnären Oscar Dominguez.

Surrealisterna arbetar även med objekt som sattes in i nya och överraskande konstellationer och sammanhang som ”mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord”.
Surrealisterna var bla Giorgio de Chirico, Salvador Dalí, Oscar Dominguez, Max Ernst, René Magritte, Joan Miró och Man Ray.

Svenska surrealister har varit Halmstadsgruppen, Eric Grate och Endre Nemes.